Mänskliga rättigheter

Mänskliga rättigheter kan i korthet beskrivas som bestämmelser som “är ett sätt att formulera vad som inte får göras för någon människa, och vad som bör göras för varje människa. I FN:s Allmänna förklaring om mänskliga rättigheter anges i artikel 2 att rättigheterna är universella, det vill säga att de omfattar var och en av oss utan åtskillnad eller inskränkning. Sverige har ratificerat FN:s Internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (New York, 16 december 1966). Genom denna konvention förbinder sig Sverige att arbeta för att ge alla människor en grundläggande välfärd, utan diskriminering eller inskränkning. Sociala rättigheter anges bland annat i konventionens Artikel 11 och beskrivs som rätten för var och en till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj, däribland tillräckligt med mat och kläder, och en lämplig bostad samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor. Sverige har även ratificerat FN:s Barnkonvention. Enligt konventionen ska staten tillförsäkra varje barn utan inskränkning vissa rättigheter, däribland rätten att förvärva ett medborgarskap, rätten till bästa möjliga fysiska och psykiska hälsa, rätten till utbildning och rätten till social trygghet och stöd i utvecklingen samt rätten att göra sin röst hörd i sammanhang som berör barnet.

Dessa konventioner är inte antagna i sin helhet i nationell lagstiftning i Sverige, men detta tankesätt återfinns i delar av lagstiftningen, bland annat i Socialtjänstlagen (2001:453), samt i Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). De bör även fungera som ett rättesnöre i handläggning och bemötande inom myndigheter inom såväl social- som hälso- och sjukvårdssektorn i kontakten med papperslösa.

Regeringen uppger i sin rapportering till FN kring tillämpandet av Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter att den nationella lagstiftningen bör ta hänsyn till internationella konventioner (Socialdepartementet: Sveriges rapportering kring efterlevandet av FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (S2006/1910/SK, 2006). Detta menar Socialstyrelsen bör påverka utformningen av till exempel socialtjänstlagen så att större hänsyn tas till papperslösa och särskilt till barn till papperslösa (Social rapport, 2010).